Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ON NE BADINE PAS AVEC L’AMOUR 8 65
ett brev, som Camille skrivit till klostret: “Jag reser i dag,
och allt har gått så, som jag förutsåg. Den unge mannen
har dolken i hjärtat och kan ej trösta sig över att ha för-
lorat mig. Emellertid har jag gjort allt för att ingiva honom
motvilja mot mig. Men må Gud förlåta mig, att jag drivit
honom till förtvivlan“ — den lilla Camille är således ej fullt
sannfärdig, har hittat på en roman och velat göra sig intres-
sant i sitt kloster. Men Perdican skall visa henne, att han
alls icke är förtvivlad! Och så börjar han att göra sin kur
för Rosette, sedan han först förvissat sig om, att Camille
från ett gömställe observerar dem. Men Camille genomskådar
honom och vänder sig till Rosette: Stackars flicka, du är kär i
honom, men han kommer inte att gifta sig med dig. Jag
skall ge dig ett bevis. Ställ dig bakom det här förhänget
och kom fram, när jag säger till. Så kommer Perdican,
Camille koketterar för honom och han blir besegrad: “Ca-
mille, jag älskar dig.“ “Du säger, att du älskar mig och att
du aldrig ljuger?“ “Aldrig!“ Men Camille lyfter upp för-
hänget och visar honom den avsvimmade Rosette. “Du har
— säger Camille till Perdican — velat hämnas på mig och
straffa mig för ett brev, som jag skrivit till mitt kloster.
Jag skröt över att hava ingivit dig någon kärlek och läm-
nat någon saknad efter mig. Det har sårat din ädla stolt-
het. Men hör nu mig! Du älskar mig. Men du skall
gifta dig med den här flickan; eljes är du en feg stackare!“
“Ja, jag skall gifta mig med henne, och jag gör det hellre
än med dig. Du har velat visa mig, att jag ljugit en gång
i mitt liv. Men du är djärv, som vill avgöra, vid vilket
tillfälle det var.“ Det är således öppet krig. Perdican
håller i sig, Camille likaså, och notarien tillkallas för att
skriva äktenskapskontraktet. Men då blir Camille orolig:
“Vad försiggår inom mig? Han går sin väg med en all-
deles lugn min. Det är besynnerligt, och det snurrar runt
i huvudet för mig. Skulle han verkligen gifta sig med
henne?“ Så skickar hon en betjänt efter Perdican. Han
kommer: “Du vill tala vid mig, Camille?“ “Nej, — nej.“
“Du är bra blek. Vad har du att säga mig? Du bad att
få tala med mig.“ “Nej, nej! O, min Gud!“
Sista scenen tilldrar sig i oratoriet. Camille ligger fram-
för altaret och ber: “Har du övergivit mig, min Gud? Du
vet, att när jag kom hit, hade jag svurit att vara dig trogen,
SchilcJc. Allmän litteraturhistoria. VI. 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
