Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTI 8 7 5
i’egeringen, Hugo Basville, hade i januari kommit till Rom
för att där söka revoltera befolkningen, men blivit mördad
av den uppretade, revolutionsfientliga folkmassan. Basvilliana
gav ett uttryck åt l’ancien régimes våldsamma hat mot
revolutionen, särskilt åt dess fasa inför det franska konunga-
mordet. Men den tiden gingo världshändelserna så slag i
slag, att det — såsom Monti yttrade — var svårt att följa
med. Hans anpassningsförmåga var dock nästan enastående.
När de franska revolutionstrupperna segrat och av de nord-
italienska staterna bildat den cisalpinska republiken, fann
Monti genast, att republiken var att föredraga framför
monarkien, hälsade general Bonaparte såsom Italiens frälsare
och blev sekreterare i utrikesministeriet. I sin nya egenskap
av republikan skrev han nu några kraftigt jakobinska dikter,
såsom la Superstizione, där han skildrade den olyckliga tid,
då Rom suckat under prästväldet, och i en hymn förevigade
han nu Ludvig XVI:s avrättning: Tyrannen har fallit. För-
slavade folk, andens ut och resen Eder! Bäven I konungar,
ty den mäktigaste tronen har fallit. Frihetens makter ha
med sina viggar slagit den i spillror, och den vacklande
Capetingens skändliga mened har fått sin lön! Men efter
republiken kom Napoleons envälde och under fjorton år
uppvaktade Monti honom med sina panegyriker, blev hov-
poet och rikshistoriograf. När så korsikanen fallit och
Österrike tagit Lombardiet, hyllade han obesvärat den nya
ordningen med en kantat, Il místico omaggio, samt antecknar,
att ärkehertig Johan däröver uttryckt sitt höga välbehag
och yttrat: Ni har här uttalat höga sanningar, som särskilt
under’ dessa tider måste slå an på mig och alla furstar.
Sedan blev det inga tillfällen för Monti att växla mening,
och han avled 1828 såsom rättrogen och reaktionär.
Vincenzo Monti var ju alldeles samtida med Alfieri. Men
några starkare motsatser kunna svårligen tänkas än mellan
den hållningslöse Monti och den stolte frihetsentusiasten
Alfieri. Båda tillhörde med sin diktning 1700-talet. Men
hos Monti finnes dock uppslaget till något nytt. Det stora
mönstret för 1700-talets versskrivande små abati var natur-
ligtvis Petrarca. Med Monti kom en nytt ferment in i den
italienska poesien; det var Dante. Icke blott att hans Bas-
villiana, La Superstizione och andra dikter från denna tid,
äro skrivna på Dantes vei’smatt, på terziner, utan hela plan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
