Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det heliga upproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ALLSEGRAREN
Fyra nyårsaftnar ha vi upplevat, vilka som
aldrig förr besannat den gamla nyårspsalmens ord
om det gångna året: att det blev
som ett skepp av stormen kastat
plötsligt mot en okänd strand.
Vern anade — då ett år i sina blodiga trasor
försvann i det förflutnas mörker och ett nytt började —
i vilken värld vi vid årets slut skulle befinna oss?
Vem trodde att fasorna oavlåtligt kunde stegras?
Ännu kan ingen ljusning skönjas i fråga om
sorgespelets upphörande. De, vilka hoppas att
freden, som kommer att slutas, må bli en verklig,
sakna tyvärr goda grunder för sitt hopp. Det blir
först efter freden — då den folksjälarnas
högspänning som krigstillståndet medför, naturnödvändigt
slappas — som det ytterst långsamma arbetet för
den varaktiga freden kan äga framgång. Den
mäktigaste delen av detta arbete blir den medelbara,
den som sker i och genom erfarenheten av krigets
verkningar på folkens liv i deras helhet. Dessa
erfarenheter kunna kanske undergräva det
vane-tänkande, som Htöder dogmen om krigens
nödvändighet, om deras rasförädlande och uppbyggande
makt.
Det Häll, på vilket kvinnorna —efter som under
kriget — ■■ inom sig bearbeta erfarenheterna, blir av
stor bctydnlHo för fredsdanandet. Kvinnornas tankar
och känslor kunna bli ett strömdrag, som underifrån
bryter upp de isar, vanetänkandet lagt över den
manliga känslan för och åskådningen om kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
