Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det heliga upproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ALLSEGRAREN
fattning framträdde naivt i en dålig julbild, som
dock gav mer att tänka på än många värdefullare
verk. Den visade en soldat på post i en snöig skog,
där han i en ljusring ser det fjärran hemmet, där
hustrun och barnen äro samlade vid julgranen,
gossen i krigsmundering, flickan med sin docka på
armen. Hos båda närdes så de känslor, som en gång
skulle göra dem till vad mor och far nu voro: en
ångestfylld hustru, en döden bidande soldat 1 Sådan
har ’ arbetsfördelningen varit genom årtusenden.
Denna har synts människorna så naturbestämd, att
de ej tänkt på att rubba den.
Visserligen vore det till släktets olycka om den
arbetsdelning upphörde, genom vilken kvinnan blev
den mer inåtvända, mannen den mer utåtvända
sam-hällsarbetaren. Men vilja kvinnorna dana en ny
värld, ’där den gamla kretsgången icke fortsattes —
den att kvinnorna föda och fostra nya liv för att
dessa på slagfälten skola förödas — då måste de
resa sig upp i samlad vilja att göra slut på det
tillstånd, som århundrade efter århundrade åt deras
modersömhet och niodersmödor givit det
meningslösa målet: at! under freden söka fostra ett allt
livsdugligaro släkte för att låta slagfältens
massgravar bli slutet på dessa liv.
Förnuft Hr att ge folkens tävlan allt mänskligare
former. Förnuft är att arbeta fram ett tillstånd, där
folkens rätt skyddas av en makt, som brukar lagens,
icke våldets medel. Förnuft är att kvinnorna bli
medbestämmande i det land, åt vilket de föda och
fostra det nya släktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
