Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mänsklighetens födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landen kunde förena sig i en bön om fred, bleve
denna icke hörd. Och vore de yppersta kvinnorna i
dessa land så genomträngda av
människoekonomiens sanningar att de öppet predikade det
folkfördärvliga i ett fortsatt krig, då bleve de nu
inburade såsom fosterlandsförrädare!
Och dock, trots allt detta skenbart hopplösa,
finnas strömningar på djupet, som ge anledning
till hopp. Det vanetänkande, vari männen suttit
instängda som i en hermetiskt tillsluten glaskupa,
är nu mindre lufttätt. Liksom en viss hög ton från
ett instrument kan komma ett glas att springa
isär, så har nu världslidandets klagoton vållat en
remna i kupan. Man får allt fler vittnesbörd om att
männen börjat ana att det sedan århundraden
uppehållna systemet – nationalegoismens med dess
hemliga fördrag och kapprustningar – är
föråldrat. Att mot andra staters intresse söka vinna
fördelar eller försvara de vunna, har – som Norman,
Angell, R. Goldscheid m. fl. visat – blivit allt
orimligare sedan internationalismen är den verklighet
i vilken vi leva, röras och hava vår varelse.
Internationalismen gör varje folk beroende av samverkan
med alla andra för frambringande och utbyte av
materiella som andliga värden och kriget blir därför
livshämmande även för segraren. Vanetänkandet
i fråga om kvinnan har fått liknande remnor. Allt
fler män börja inse att ordandet om »kvinnans
bestämmelse» är löjligt inför det sakförhållandet:
att kvinnorna under kriget blivit en
nationalekonomisk och social makt av större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
