Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kvinnornas fredsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNORNAS FREDS VERK 143
med männens inom statslivet. Skola kvinnorna
slutligen genom kriget lära sig vidden av sin egen
skuld: den att hos män och söner ha närt
krigstron, den att var inom sin krets ha uppflammat de
lidelser och begått de falska värdesättningar, som
ledde till kriget? Det är dessa kvinnors män och
söner, som nu hånle när de i papperskorgen kasta
t. ex. den inlaga som 1918 tyska kvinnoutskottet av
föreningen för en varaktig fred riktat till riksdagen:
för folkens självbestämning och mot militärens
inblandning i utrikespolitiken. Det är dessa
kvinnor, som göra helt andra upprop — m o t en
samförståndsfred och för en tysk maktfred I
I det härjade Frankrike förstår man att
kvinnorna eggat männen att hålla ut; att en ung hustru
vid sin mans bår finner de orden: »jag var endast
hans hustru. Frankrike var hans mor»; att en mor
kan bära sin ende sons död genom tanken att
»alla nu äro min son», som strida för Frankrike.
Tyskarnas grymma krigföring har stegrat den
franska fosterlandskärleken till den höjd, som ömma
barns kärlek når inför en misshandlad moder.
Alla ha de uppsänt samma bön som den franska
bondkvinnan: »Gud, giv mig kraft för 24
timmar!» Först i det blekblödda Frankrike
förstår man hela högsinnet i dessa ord av, en
återvändande krigsflykting, en fattig kvinna, som
vid talet om hämnd för krigsoffrens lidanden
svarade: »Våra lidanden få icke tynga på vågen
vid beslutet om fred.» I Frankrike ha kvinnorna
i alla klasser bragt alla offer, burit alla faror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
