Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kvinnans själstillstånd under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drottning att verka för freden och befria Europas
män från krigets förråande hantverk. Hon har ej
riktat någon anklagelse mot någon särskild nation;
tvärtom andas hennes vädjan en människokärlek, fri
från all nationalism. På samma ädla sätt har den
tysk-franska författarinnan Anette Kolb verkat i
Tyskland. Visserligen finnas kvinnor, som trots sin
dubbla nationalitet helt gå upp i det lands åskådning
där de bo och sakna all förståelse för de andras.
Men i det hela torde nationalhatet ha ägt den
magraste jordmånen i de internationellt sammansatta
hemmen och fredsviljan där varit mest
känslobetonad.
En svensk kvinnlig doktor[1] har skildrat sitt
intryck från Tyskland — under besök hos flera
henne tidigare bekanta familjer — på följande sätt:
»Familjerna reducerade, de unga saknas,
männen stupade eller vid fronten eller hemma som
konvalescenter, döttrarna upptagna av frivilligt
hjälparbete. Mödrarna förstenat lugna, en visar stelt
leende den långa bajonett, som hennes son i sista
ögonblicket vridit ur en fransmans hand, en annan
visar sin favoritlektyr, ett häfte hatdikter mot
England. Och över mitt otrogna huvud strömmar vid
varje besök i samma ordalag läxan om självförsvar
och rättfärdighet och all fiendens lögn och
uselhet. De gruvligaste förbannelser och den ljusaste
segervisshet. Absolut okänsliga för krigets offer
som för egna lidanden. Och jag som trott, att de
vaknat. Förtrytsamt avvisa de misstanken om extas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
