Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kvinnans själstillstånd under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför allt drömma de om mänskligheten,
som först då kan skapas, när kvinnan återtar den
kvinnoväsendets makt som hon hållit på att förspilla.
De drömma om att äntligen visa världen vad en
kvinna kan vara när hon ödesglad inser att
hennes genialitet fullast uppenbaras på livets
område. De veta, dessa unga kvinnor, att kvinnorna
måste befrias ur godtyckligt satta stängsel och av
hävd och lag smidda bojor. Men de veta även att
sedan detta skett kommer den stora frigörelsen. Den
då alla kvinnans bästa möjligheter som livgiverska,
som fostrarinna, som individuell personlighet, som
medborgare smälta samman i en enda stor lidelse,
den att dana mänskligheten.
Mänsklighetens idé stiger som Anadyomene ur
det purpurfärgade hav, som danats av Europas
mödrars blod, vilket strömmat bort i samma böljor
som deras söners. Ingen förutsägelse har visat
sig mer profetisk än Victor Hugo’s ord i förra
århundradets mitt: »En makt finnes, som är
starkare än arméernas, det är den idé,
vars tid är inne.»
Andarna drabba samman. Men över dem står
anden, mänsklighetens heliga ande, som från
forngråa tider av människan gjort den varelse, som
i mörkret stiger mot morgonljuset.
Förnyaren, omvandlaren, skaparen blev icke
heller nu kriget, så som de falska profeter
förkunnade, vilka 1914 virvlade sin krigsdans omkring
den vinpress där Europas ädlaste druvor krossades
under järnhälar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
