Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blodsvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODSVITTNEN
13
IT.
De unga, som i midnattstimmen fångade viskningen
från de dödade brödernas skuggor, utgöra nu endast
en liten pilgrimsflock. Många blevo skygga och
försagda inför alla de villsamma vägarna och
återvände skräckskrämda till hyddor och härbärgen. Den
lilla pilgrimsflocken, som svurit eden att ge verklighet
åt den dröm, som steg ur den dödade ungdomens
gravar, vet att den viger sitt liv åt lidande. När dagarna
bli år — år fyllda av alltjämt växande uppgifter —
månne de alltjämt i varliga händer bära lågan de
tände vid de dödas facklor? Arbetsbarkade händer
måste under stormdigra nätter böjas till skydd för
flamman. Veka viljor måste stålas mot bönerna att
låta lågan svinna i elden på hemmets härd. De unga
måste, ehuru tyngda av ve och vånda såsom intet
släkte tillförne, bevara kraften att levnaden lång lyfta
facklan med mot höjden sträckta armar.
Den lilla pilgrimsskaran, som i de stora stunderna
vigde sig åt heliga värv, skall erfara att ur
andaktens ögonblick växa vardagarnas mödor. Skall den
äga styrka att ännu med brända händer höja
facklorna för att även i det djupaste mörker finna den
uppåtstigande vägen?
Vi, gamla spörjare, få pä vår fråga intet svar. Ty
vi vila under den gröna torvan när nutidens ungdom
strävar i middagens hetta. Men över torvan susa
måhända stämmor, som vittna att unga funnos som
höllo eden.
Sagobildernas unge tecknare, som sjönk i sin barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
