Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
ALLSEGRAREN
mot dem ställa sig andra av människonaturens heliga
grundkrafter, dem godheten och fridsamheten icke
böra, än mindre kunna tygla. Mellan Jesu lära och det
under världskriget handlande hedniska statsbegreppet
är klyftan så djup att i krigslanden präster förnekat
att Jesu lära kan vara rättesnöre vid mellanfolkliga
maktstrider l1
Men just emedan nutidens hedniska statsbegrepp
medför de allra högsta krav på de enskildas offervilja,
framför allt under kriget, kunna de fredstroende icke
bekämpa detta ensamt med förkunnelsen av de kristna
idéernas värde. Även kriget visar i högsta grad
människornas vilja att älska, tjäna och offra — men endast
för det egna landet. Sålunda ha folkledare kunnat
stanna i så mörka meningslösheter som att taga
kristendomens offertanke i bruk för antikristliga mål.
Denna hädelse är så skärande, att den verkat
väckande. Dag från dag tvingas mänskligheten till
avgö-relser mellan kristendomens idéer ä ena,
världsmaktviljan å andra sidan* Det jämviktsläge, där
fridsamhet och kraftutveckling vardera skola få sin rätt, sökes
1 Icke en präst men en mycket känd tysk föreläsare lät orden
flöda på detta sätt (under krigets för Tyskland segerrika skede)
"alla strålade av munterhet, stolthet, tillförsikt; överallt lek och
lust, sång och dans. Alla upplevde vad ett adligt släkte betyder
men den egna tillvaron var värdelös, Tyskland var allt. Alla
stackare blevo människor, de gamla, unga, de sjuka, friska, alla
ansikten nya, alla oeniga försonades, domstolarna hade intet att
göra. Kriget var en Guds nåd, ett Guds förtroendebevis, en
epok i det tyska folkets världsmission. Vid deras själar kan intet
rått eller gement råda. Alla känna det som helig plikt att med
alla medel skydda Tysklands rätt och bana väg för dess
utveckling. Att tro på Gud var att tro på den tyska segern. (Skriften
är av den även i Sverige kände föreläsaren Johannes v. Muller.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
