Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJEBUDBÄRARENS FOTSTEG 39
Är det bland herdarna eller konungarna vid
krubban man finner de fredsvärrner, som endast äro
avhandlande, förberedande, avvaktande emedan de äro
freds troende med sina läppar, men icke av hela sitt
hjärta? Deras måttfulla, ofarliga mödor för freden
visade sig kraftlösa under en tid, då miljonerna gåvo
sina liv i kriget. De stridande folken! lyssnade ej till
folkrättens försynta lärda, som sinsemellan dryftat den
framtida fredens former och med tåliga mödor verkat
för det skede då mellanfolklig laglydnad blir lika
tvingande, som den inomfolkliga laglydnaden redan är.
Intet är vissare än att den varaktiga fredens frukt
endast kan hämtas från rättens vårdträd.
Men de stilla fredsvännerna äro ännu kyrkofäder
utan kyrka. Ty innan den kyrkan får en församling,
måste folken vara omvända till fredstron.
För detta omvändelsevärv fordras missionärer med
martyrers mod, de enda som griper de hårdhjärtade
och sena till att tro. Fredsidealisterna kunde ej
framkalla ett fredsslut, som blev grund för en varaktig
världsfred. Segerherrarna ordade om att detta var
världskrigets mål. Men huru bullrande de förkunnade
detta mål så innebar denna iver att döva de egna
samvetena en förtäckt bekännelse om helt andra mål,
krigsmål, som framdeles skola orsaka nya krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
