Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ALLSEGRAREN
till sig draga människohjärtan. De, som längesedan
lämnat tron på Kristus frälsaren lyssna åter till Jesus,
förkunnaren. De känna att han utstrålade den för
människornas samliv på jorden mest oumbärliga
sanningen. Under folkens självförstöring i världskrigets
form hava fasornas övermått lett till den insikten, att
folkens avkristnande — genom att allt djupare
mam-moniseras och militariseras — i den grad rubbat
jämvikten mellan livets båda grundlagar, självhävdelsen
och självförsakelsen, att denna rubbade jämvikt blev
den innersta orsaken till världskriget. Redan våra
nordiska fäder ägde den djupa myten, att Balders bane
var begynnelsen till det förlopp, som ledde till
världsskymningen. Vi, som icke mena att Jesu förkunnelse är
den allt innefattande och slutgiltiga uppenbarelsen om
vägen till livet; vi, som äro förvissade att för den
enskildes som för folkens utveckling den modiga
självhävdelsen, den mångsidiga kraftutvecklingen äro lika
oumbärliga som den offervilliga kärleken; vi, vilka
icke tro på någon frid, som kan upphäva den lagen att
striden är ett medel för utvecklingen — vi nödgas nu
påminna de avkristnade om att mänskligheten lika
litet kan umbära de andra sanningar, för vilkas
förkunnande Jesus gav sitt liv. Icke endast för den
enskilda själen, utan även för folken gäller att anden är mer
än formerna, att själen har ett värde, som inga
världsliga framgångar kunna uppväga, att den renaste makt
ett folk som en människa kan utöva ar den att älska
sina bröder, tjäna rättfärdigheten och söka sanningen.
Sin största makt utövar en människa, när hon går j
döden för det hopp, den tro och den kärlek, av vilka
hon levat. Vi bevittna då ett de eviga makternas
genombrott i timligheten. Detta genombrott förlorar icke sitt
värde såsom uppenbarelse av det gudomliga, även om
den tro och den sanning, för vilka man offrar sig,
senare bli sedda som ett endels, ja, som svåra villfarelser.
Så mycket mer behåller offret sin underbara kraft, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
