Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Glädjebudbärarens fotsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ALLSEGRAKEN
tes s. k. utveckling. Själens växtvilja var nedtrampad.
Den ideala längtan att skapa om tillvaron — så att där
blev rymd för själen — var beledd. Vad man kallade
kulturens framsteg skedde under vett allt olidligare
buller, som hindrade folken att lyssna till de mäktiga
stämmor, vilka klagat likt flyktande svanar över
höstliga vatten, när de funnit sin ande hemlös i denna
alltmer utåtvända kultur, som endast febrade efter nya
möjligheter att tillfredsställa de nya behov den
oavlåtligt skapade, men icke .beredde någon plats för
livets evighetsvärden. De människor blevo allt färre,
som endast se mening i sin tillvaro när denna är en
uppgift, en kallelse, en strid, en seger för ideal. Dessa
tända ett ljus i den skrymsla av världsalltet, den
sekund av evigheten, som livet ger oss. De, leva sitt
liv för detta mål, ja, giva sitt liv om så kräves. Sålunda
blir martyrdöden en ton i en e¾ter eviga lagar byggd
symfoni, där offrandet och lidandet äro lika
oumbärliga för harmonien som .ägandet och lyckan. Släktet
före syndafloden ville icke bejaka offrandet, lidandet
och döden. Därför saknade det helgd i sin
livsberus-ning, andakt i sin lycka, trohet i sitt ägande. Varken
som enskilda eller som medlemmar i sitt folk fattade
de levandet såsom människans rätta
gudstjänst. Men för de få, som så gjorde, hade det redan
blivit en erfarenhet, att sålunda når man ett djup,
där livstrons och Jesutrons rötter fläta sig samman.
För den ena tron som för den andra är det väsentliga
att förverkliga »Guds rike». Detta måste först och
främst ske inom den egna själen, sedan
inöm.samnäl-let och slutligen mellan folken. De som leva i den
villan, att de freds troende hata kriget, emedan det
berövar dem livsnjutningar, ja, själva livet, dessa
glömma, att var tid visar oss såväl kristna som
ickekristna fredsvänner, villiga att lida och dö för
freden. Runtom i världen finnes redan ett nytt
samfund, vars nitälskan är att störta krigsguden från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
