Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Vingårdsarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ALLSEGKAREX
het vid festerna och jämmerlåt om vardagarna är
typiskt för bristande levnadskonst. Denna innebär
Goethes mod att söka och försöka, dana och omdana,
misslyckas och lyckas. .För Goethe var levandet helig
andakt, vare sig han tog om spaden eller statsrodret,
i synnerhet den förra. Han hade som ung sett andakten
i Guds goda vilja. Hans sista fromhet blev att binda
Guds öde vid människornas gudagoda vilja.
*
Vi äldre voro ej så säkra som de unga, när
dessa nu välja sin egen lycka och sitt eget verk.
Vi veta, att en ung människa har färre svårigheter
än forna tiders un,gdom att vinna en personlig
kärlekslycka, nå fram till ett personligt verk och leva i sin
personliga tro. Föräldrar ha småningom genom lagen
förlorat — de visare hade redan frivilligt avstått —
makten >itt pde¾ägga .barnens lycka. Och som ingen
enskild och intet släktled har kraft nog för att kämpa
på alla håll, är det välsignat att se nutidens ungdom
befriad från inånga av de strider, som fullt upptogo
ännu deras närmaste släktled. Men de gamla fienderna
möta med nya anleten och i otaliga gestalter. Och
flera, ju rikare utrustade de äro. En av våra,utmärkta
diktarinnor (A. L. Elgström) skrev för några år sedan:
»Att dikta är ,för de unga att gå in i det moderna
samhällets vilda djungel med sitt hjärta i sin hand; det
är att var dag kämpa sig fram till samvetsro genom
snåren av orätt och falskhet; det är att genom tärande
grubbel bana väg för sin själ eller falla... Diktare få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allsegrare/ii/0104.html