- Project Runeberg -  Allsegraren / II. Framtidens ungdom /
188

(1918) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I anda och sanning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

ALLSEGEAREN

ödande. Många unga präster äro allestädes i världen
brinnande av detta hopp.

Men unga finnas även, som börjat ana Gud bortom
stjärnorna. Slutligen andra, som känna honom i sina
egna hjärtan. Dessa kunna ej åt en enda idé eller ett
enda land ge sin själ. Dess starka, rika flöde kan ej
tömmas i en enda, om än djup, bädd. De kunna ha
känt sig dödade av världskrigets slag men voro endast
domnade och vakna vid nya, för andra dolda, källor
med levande vatten. Den ene kallar kraften Guds, den
andre människans. Det väsentliga är, att källorna ligga
sä djupt, att de tomrum och rämnor, dem hårda öden
bildat, åter kunna fyllas av nytt, levande innehåll.
Ej heller denna ungdom undgår tidens ovan skildrade
splittring. Men skillnaden mellan de starka och de
svaga, är att de förra förnyas inifrån och de
senare utifrån genom ständiga byten av kärlek och
kläder, religion och vistelseort. Om de kunde, skulle
de byta sina av det »kända» tröttade ögon. De
hänryckas av allt fantastiskt tiden låter dem möta, såsom
gestalter i ett akvarium, från religionsfanatismens
bläckfiskar till spiritismens blötdjur. Att uppsnappa
»andliga hemligheter» ur Västerns eller Österns
levande eller stoftvordna religioner är för denna
ungdom, vad jazzen är för den tanklösa. Men i deras
själar råder ej den stillhet, ur vilken Samariabrunnen
engång hördes kvälla. Törsten släckes ur grumliga,
bullrande rännilar. Klara droppar skina dock i små
kalkar: fromma, fattiga, visa, ödmjuka, hängivna
kvinnor, ömma barn, trogna djur uppenbara, att ren
friskhet ännu finnes på den arma jorden. Dropparna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allsegrare/ii/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free