Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I anda och sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ALLSEGRAREN
förenas och att religion^ endast är ett hinder för
kultur-framsteg 1
Om en stor tid kommer — och en tid blir ;stor
genom stora förkunnare och starka martyrer — då
skall kanske den eld, som ännu glimmar i
kristendomens aska åter stiga till en klar låga under
smädelsens pust och förföljelsens vind. Då kan kristendomen
ännu engång lysa — men ej lik nutidens mustlösa och
urlakade, som ingen kraft ger — när den sista striden
skall stå mellan Kristus, Guds son, och Jesus, Marias
son. Den kristendomen blir åter det stränga
antingen-eller, icke det slappa både-och, inför vilket en
ännu levande Jesus åter skulle sucka. »Så länge
var jag när Eder, och I känden mig icke.»
»Modernismens» sköra bryggor mellan den förtida och nutida
kristendomen skola brista och den gamla
frälsningslärans bekännare såsom fordom deras Mästare blöda
under törnekronor och spikas vid kors.
Men den tiden vilar i ett ovisst fjärran. Ännu döpes,
konfirmeras och utdelas nattvard av de nya
teologerna, ehuru med både jittalade och tysta förbehåll.
De allvarliga konfirmanderna känna sig upproriska,
de unga prästerna svekfulla. De leva enligt det bittra
diktarordet: »Rör blott ej vid världens sömn!» (Hebbel.)
II.
Men lika snabbt förgången som massornas väckelse
till kristlighet, lika ihållande var väckelsen till reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
