Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I anda och sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ANDA OCH SANNING
199
skada till sin själ. Liksom krigsinvaliderna endast
äro kroppsstumpar, äro de sålunda skadade endast
själsstumpar.
Söndagligen driver hoppet att närma sig Gud,
massor till kyrkor och bönehus. Men de utgå från
dem för att nästa timme tjäna de avgudar de åt
sig danat och höljt i nationella och konfessionella
förklädnader.
Först när en själ står ensam i öknen i ärlig
nakenhet, börjar den bli personlig. Då kan en levande
fromhet danas. Endast i denna ensamhet blir en själ
på en gång fritänkare och from. Äkta fritänkare blir
ingen i flockarna, blott den, som fastat i öknen och
dock nekat kalla stenarna bröd. Endast den, som både
är fritänkare och from, har nog att leva av och att
dö på. Den nya religionen binder Guds jordiska öde
vid människosläktets. Huru det förverkligar sin
mänsklighet skall avgöra, huru Gud förverkligas.
En stilla själ inom den antroposofiska riktningen
betecknade engång det sanna religiösa sinnelaget
med dessa ord: »Det betyder icke så mycket, huru
långt vi nå eller vad vi åstadkomma med det vi verka.
Dess mer betyder vad vi vilja och offra och hur
mycken kärlek vi inlägga i det vi vilja och offra.
Tjänsterna som gåvorna äro inom det andliga livet
många och i olikhet lika många. Vad den ena tror sig
tjäna med den allra minsta lilla pliktuppfyllelse, ligger
kanske långt efter vad denna människa tror. Det
allra mesta har betydelse blott i den mån jag är
sann mot det, som kräver mig inifrån.»
Detta är det religiösa sinnelaget, sådant det möter hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
