Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om trädgårdsskötsel - Odling av köksväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Är jorden i allmänhet i hög växtkraft, såsom
trädgårdsjord bör vara, är det ej nödvändigt ätt årligen
gödsla för alla do växter, som odlas, utan man bör då
företrädesvis gödsla på den del af trädgården, som är
afsedd för odling af kål och andra bladväxter, såsom
sallat, selleri, persilja ra. ra., samt purjo, och därvid
lägga på rikligt mea gödsel, då, om under olika år olika
växter odlas på samma platser, hvilket i allmänhet är
alt tillråda, godslingen kommer äfven de följande årens
grödor till godo. Lämpligast är att andra året efter
gödslingen odla rotsaker samt sedermera bönor oeh
ärter.
Efter skörd af färska grönsaker är det af stor vikt
för bevarandet af deras smaklig het och hållbarhet att
de förvaras på sval plats, till dess de skola användas,
samt att de under inga förhållanden sköljas med vatten,
förrån kort innan ae skola användas. FÖr
vinterbe-hofvet kunna de flesta köksväxter förvaras i torra
källare, kålrötter liksom potatis utan betäckning, de flesta
andra rotsaker hvarftals med torr sand eller jord, men
skorzonerarßtter i fuktig sand eller jord. Rotsaker
kunna äfven förvaras i det fria i strängar eller högar på
samma sätt som landttnännens s. k. rotfrukter. Lök
förvaras i svalt, någorlunda frostfritt rum helst med
kvarsittande stiälkar. Blomkål upphänges i källare med
kvarsittande blad. Kålhufvüden kunna äfven förvaras
i källare eller mörkt frostfritt rum, upphängda eller
upplagda på hyllor med stoekarna uppåt, tnen de hälla
sig ojämförligt mycket bättre, om de läggas i det fria
$ sträng eller hög på följande sätt. På ett underlag af
vassrör, torr halm eller granris läggas hufvudena med
stockarna uppåt, högst fem öfver hvarandra, hvarpå de
täckas med ett tjockt lager torr halm, så lagd att
nederbörd lätt rinner af, och på denna halinbetäckning
uppskottas småningom ett loger jord, så pass tjpCkt, att
kålen ej fryser. Kålhufvudena kunna äfven läggas
utan något underlag, ett och ett, i små diupa gropar
eller flera i rad i djupa rännor, med stockarna uppåt
samt täckas med jord, som upplägges högre i midten,
så att vatten kan rinna af, och däröfver med löf eller
annat, som skyddar mot tillfrysning. I alla dessa fall
måste platsen, där kålen upplägges, vara fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
