Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om jaktvård - Skogshushållningen i förhållande till villebrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
yppig växtlighet af. gräs öch örter. Erfarenheten från
Tyskland visar, att äfven trakthyggesbruket är
förenligt med en rik villebrådsstam. Särdeles gäller detta,
därest skogen, såsom den bör vara, är indelad i flera
hyggesföljder, så att föryngringstrakterna förekomma
spridda öfver hela skogen.
Högmossar och myrar, som förorsaka försumpning
af närliggande marker, böra naturligtvis afdikas; men
de mindre sjöarna och långsträckta kärren böra däremot
bibehållas i sitt ursprungliga skick till fromma för
växtligheten och villebrådet. År en ort vattenfattig, eller
är vattentillgången sådan, att den om sommaren sinar,
tvingas djuren att gifva sig därifrån. Denna
nödtvungna utflyttning af villebrådet kan förekommas, om
man upptager tillräckligt djupa gropar i kärren och
anlägger vattenreservoarer vid förefintliga källor.
A sterila berg- och grusbackar med grund jordmån,
där en kraftig träd växt aldrig kan uppkomma, bör
för villebrådets skull den förkrympta skogen och den
förefintliga underväxten bibehållas samt den senare
om möjligt förökas genom inplantering af en, asp, sälg,
rönn och druffläder (Sambucus racemosa), hvilka kunna
trifvas såsom lågväxta buskar i bergskrervor och sänkor
med litet djupare jordmån. A kärren bör den äldre
löfskogen afverkas tätt till marken, så att en riklig
mängd skott slår ut från stubbar och rötter.
Sätt-kvistar af pil, popplar och videarter böra nedsättas i
kärrkanterna och å tufvorna, så att kärret får en tät
växtl.ighet af unga skott.,
A kalhyggen, där marken är betäckt med ett
tunnare eller tjockare lager af råhumus eller torf, är
risbränning ett ypperligt sätt att bereda marken för
skogs-återväxt. A sådana hyggen verkställes risbränningen
om våren, hvarefter hygget besås med tall- eller
granfrö samt några,, kappar hafre, som sedan får afbetas
af det vilda. A en del dylika hyggen dröjer man med
Tisbränningen till en lugn natt vid midsommartiden,
hvarefter de besås med skogsfrö tillsammans med
midsommarråg till bete för det vilda. A aflägset belägna
skogar, från hvilka det ej lönar sig att hemföra gräset,
bör detta likväl skördas och uppsättas i hässjor, där det
till vihterföda kan åtkommas af älgar, rådjur och harar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
