Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det frivilliga skytteväsendet - 1. Det frivilliga skytteväsendets uppkomst och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det frivilliga skytteväsendet.
1. Det frivilliga skytte väsendets uppkomst och uppgift.
Det frivilliga skytteväsendet leder sitt ursprung från
1860-talets skarpskytterörelse, hvilken afsåg att på den
frivilliga folkbeväpningens och vapenutbildningens väg
stärka fäderneslandets försvar och öka dess
försvarskrafter. Med skarpskytterörelsen var icke blott utbildning i
skjutning, utan äfven exercis förenad, och till en början
vunno skarpskytteföreningarna stor anslutning.
Småningom började emellertid intresset för rörelsen att aftaga,
ünder 1870- och 1880-talen förde den ett ganska tynande
lif. För att upphjälpa denna frivilliga
försvarsverksamhet och leda densamma in uti fruktbärande spår blef
skarpskytte väsendet omorganiseradt år 1893.1 dess ställe
trädde det frivilliga skytteväsendet Grunddragen af 1893
års organisation äro ännu oförändrade. I dess
enskildheter hafva vissa ändringar inträdt år 1903. Nu gällande
grunder och stadgar för det frivilliga skytteväsendet äro
stadfästade af K. M:t den 26 juni sistnämnda år.
Det frivilliga skytteväsendets uppgift är trefaldig:
att befrämja skjutskickligheten bland svenska folket;
att utveckla och höja dess fosterländska anda; samt
att hos detsamma väcka och underhålla ett
lefvande intresse för fäderneslandets försvar.
En hvar af dessa uppgifter har sin stora betydelse.
SkjutskickUghetens befrämjande bland den vapenföra
befolkningen måste anses vara af synnerlig vikt,
alldenstund de värnpliktige efter fullgjord lagstadgad
utbildning — hvilken i regeln för närvarande slutar med det
tredje värnpliktsåret, efter genomförd härordning med
det fjärde, sålunda i allmänhet med det 23:e eller 24:e
lefnadsåret — icke äro skyldiga att undergå öfningar i
vapnens bruk. I samma mån som de värnpliktige efter
ifrågavarande tidpunkt vidmakthålla och förkofra sin
uti bevàringsrekrytskolan och under
regementsöfnin-garna förvärfvade skjutfärdighet, i samma mån växer de
äldre beväringsklassernas och landstormens betydelse
för försvaret. En god och verksam eldgifning är
nämligen ett af de viktigaste villkoren för segern i nutida
strider. Men det frivilliga skytteväsendet bereder äfven
tillfälle till skjutöfningar för dem, som ännu icke inträdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
