Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembygdsvård i byggandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
putsen», den kvastade eller annorledes så behandlade oftast
en mera tilltalande yta än den alldeles släta. Skall väggen
avfärgas, bör det ske i en ton, så att ej byggnaden
onödigtvis göres orolig med skilda partier i olika färger.
Göras trähus, panelas de, antingen stommen är timmer
eller plank, men då bör icke den liggande pärlspånten
nyttjas. Den stående panelen, sådan den överallt i landet finnes
sen gammalt med täcklist, är mera beständig. Och väggen
skall ej, som förut skett, rutas upp med liggande och stående
vita bräder. Dessa samla endast vatten och ge anledning
till röta. Nej, på» sin höjd få fönster och dörrar ha vita
foder, medan t. o. m. de vita knutarna, då ju ej längre ens
timmerhusen ha korsknutar, kunna tas bort. I de nya
byggnaderna äro fönstren flera och större än förr och väggytorna
emellan dem alltså mindre. Förhållandet är emellertid, att
ju större hela väggytor man kan ge en byggnad, dess lugnare
verkar den. Därför böra vi som-sagt ej dela sönder väggarna
med lister utan panela hela ytorna med en och samma sorts
panel, även t. o. m. rundt hörnen, och måla dem i samma
färgton, vilken nyans dennasen må ha. Man undviker t o. m.
av samma skäl breda vita foder kring fönstren och målar
endast bågarna och den lilla synliga kanten av karmen ^ita
eller i annan färg än väggen, medan fodren målas i gamma
färg som väggytan.
Den återgång till enkelhet i byggnadernas yttre
anläggning, som man nu strävar till, gäller $ven det inre, där
vi tröttnat på den oroliga rumsinteriören, som blivit till
genom väggarnas uppdelningismåmönstrigapanelerj mot vilka
inga möbler kunna ställas vackert och göra sig gällande.
Hela den s. k. åttiotalsmöbleringen med dess allt annat än
enkla möbler, prydda av en överdriven mängd svarvade
knoppar och annan grannlåt, lätt att göra maskinmässigt i stora
massor, och vanligen klädda med fult brokiga tyger, börjar
nu självskrivet ersättas av en möblering, som kännetecknas
av enkelhet och mera lugn skönhet. Nu vilja vi ha hela, lugna
väggytor att ställa möbelgrupperna emot och gamla, enkla
stilmöbler komma till heders igen i såväl det burgnare som
det enklare hemmet.
Och de byggande börja överge den senare tidens stora
strävan efter individualitet och åter som förr vända sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
