Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spisat af honungen, började regnet aftaga. — — —
Hvarför skulle vi tvätta oss sjelfva? En är som hugger
qvistarne, en annan torkar blommorna, en annan sofver.
Men det är sannerligen visst att menniskan kan intet göra.
Derföre säger jag eder: arbeten! arbeten och låter icke
af. — En har gjort synden och en annan har lidit
straffet, det är rättvist. Så är den Mäktige nöjd. Ty
ingen kan undkomma rättvisan: alltså äre vi nu
undkomne.“ — Första seklet efter Kristi födelse har
betraktats och betraktas säkert ännu af många såsom en
gyllene ålder då, inga villfarelsens moln fördunklade
trona. Mot en dylik ohistorisk åsigt är Marjam en bitande
demonstration. Kristendomens rent andliga innehåll
fattade man väl blott i ringa mån under detta tidehvarf af
dyster asketism och obruten sinlighet. Dialogen mellan
arabiske konungen Iwilek och Josef af Arimatia är af
kostlig verkan. I en handvändning tillegnar sig Hans
furstliga Höghet uppenbarelsens förmåner; han tror och
blifver döpt samt tillfrågas derpå om sina familjeförhållanden.
Sanningen till pris upplyses att han eger femtio söner,
fyrtio döttrar, tjugosju hustrur samt bland tjenarinnorna
icke mindre än “sju och sextio pelagschim, hvarochen
såsom Abrahams pilegesch i Kethuras tält.“ Åt denna
lilla anspråkslösa familj utlofvas utan prut den evinnerliga
saligheten. Konungen yttrar med anledning häraf någon
förvåning. “Tviflar du?“ frågar Josef. “Nej — nej —
herre! Jag tror.“ Plösligen erinrar sig Iwilek alla sina
kameler, åsnar och åsninnor, “oräkneliga såsom sanden i
Dschiddas hamn vid Mekka.“ Han får veta att de icke
kunna komma i Guds rike och spörjer då med en viss
häpnad: “Hvad kött skola barnen äta och hvad mjölk
dricka medan de äro saliga?“ Det må vi ej fråga. Ett
vet jag: din boskap skall icke se saligheten, Iwilek. “Jag
sörjer det, herre, ty bättre åsnor gå icke ifrån Wadi
Musa ända intill Yamans yttersta land.“ — Kort sagdt:
kärnan i Marjam är sund, oaktadt eller rättare just
tillfölje af den skarpa sälta, som smakat Palmblad och flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
