Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Två flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
drande huru lifvet kunde förefalla ledsamt för en
flicka, som var klädd i sidenklädning, hade ett vackert
förkläde, medaljong, och håret uppknutet med ett
sammetsband.
“Ja, jag skall stanna här, tills min onkel kommer.
Han är min förmyndare nu, och jag vet inte hvad
han tänker göra med mig. Har du någon förmyndare?“
“Hej, för all del, det har jag visst inte! Mig. ha
de hittat på fattighustrappan, dit jag blifvit utlagd,
medan .jag var ett spädt barn, Miss Rogers fästade
sig vid mig och behöll mig hos sig, så att jag varit
hos henne allt sedan dess. Men nu är hon död, så
nu får jag allt lof att sörja för mig sjelf.“
“O, så intressant! Det är alldeles som Arabella
Montgomery i Ziguenarens dotter. Har du läst den
vackra historien?“ frågade Rosa, som var särdeles
förtjust i berättelser om hittebarn, och hade läst
en hel mängd sådana.
“Jag har inga böcker att läsa, och så snart jag
har någon stund ledig, så sätter jag af till skogs;
det tycker jag är bättre hvila och förströelse än
några berättelser kunna skänka mig,“ sade Phebe i
det hon slutade ett arbete och tog ihop med ett nytt.
Rosa stod och betraktade henne helt uppmärk-
samt och undrade, huru det skulle vara att bara
arbeta och aldrig få roa sig, hela lifvet igenom. Men
plötsligen tycktes det komma Phebe i sinnet, att det
nu var hennes tur att göra frågor och hon sade:
“Hi har väl fått läsa och lära en hel mängd, kan
jag tro?“ _
“Ah ja, det har jag visst. Jag har varit i hel-
pension ett år, och har nära nog blifvit ihjälpinad
med lexor. Ju mer jag läste desto mer gaf Miss
Power mig att läsa, jag var så ledsen, att jag höll
på att gråta ögonen ur mig. Pappa gaf mig aldrig
nagra svara lexor, och han undervisade mig på ett
så angenämt sätt, att studerandet blef ett riktigt
nöje tör mig. Ack, vi voro så lyckliga och höllo så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
