Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Två flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
“Tanterna skulle jag väl ändå kunna uthärda
med, men det är ju dussintals med kusiner också,
otäcka pojkar allesammans, och jag kan inte tåla
pojkar! Några af dem kommo hit för att få se mig
i onsdags, men jag hade just lagt mig litet, och då
tant kom för att hemta mig, kröp jag under täcket
och låtsade sofva. Jag slipper naturligtvis icke undan,
utan måste, förstås, en gång bli bekant med dem, men
jag försäkrar, att jag är riktigt rädd derför." *
Och Rosa ryste — ty, då hon alltid hade bott
ensam med sin sjuke far, hade hon aldrig lärt känna
några gossar och ansåg dem nästan såsom något
slags vilda djur.
“Åh, jag är öfvertygad om, att ni kommer att
tycka om dem. Jag har sett dem flyga omkring här,
när de kommit öfver någon gång, ibland i sina båtar
och ibland till häst. Om ni tycker om att ro och
att rida, då kommer ni att få mycket roligt.“
“Men det gör jag inte! Jag är rädd för hästar,
och jag mår illa, när jag ror, och jag tål inte pojkar!"
Och den stackars Rosa vred sina händer i förtviflan
vid tanken på den bedröfliga utsigt hon hade för
framtiden. En af dessa förfärliga saker ensam hade
hon väl kunnat uthärda med, men alla förenade var
för mycket för henne, och hon började tänka på, att,
sasom sin enda räddning, med det snaraste återvända
till den förhatliga pensionen.
Phebe skrattade af alla sina krafter åt hennes
förtviflan,° men började derpå att trösta henne, genom
att . föreslå ett medel till frälsning.
“Kanske er onkel tar er med sig dit, der det
inte fins några gossar. Debby säger, att han är en r
mycket, mycket god herre, och att han alltid har
mea sig hela högar af vackra saker när han kommer."
“Ja, men ser du, detta är också ett af mina
bekymmer, ty jag känner inte onkel Alec det allra
ringaste. Han kom nästan aldrig och helsade på
oss, ehuru han mycket ofta skickade mig vackra
saker. Nu tillhör jag ju honom ända tills jag blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
