- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
17

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kusinerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

änglar, om du later oss stanna qvar,“ skreko gos-
sarna, hvilka ej endast fattat mycket tycke för sin
.sm, utan äfven voro allt annat än hågade att gå
miste om sin thésupé; ty tant Plenty var väl känd
för sm stora frikostighet.
“M, mina kära gossar, då ska ni väl få det då •
var bara stilla och snälla och låt Iiosa gå och tä
m sina jerndroppar och snj-gga sig litet, och sedan
ska vi väl se till hvad vi kunna hitta på, till qvällen,"
sade den gamla tanten och gick ut, beledsagad af en
mangd föreskrifter för den utlofvade måltiden.
“Applemos åt mig, tant lilla.“
“Mycket russinkakor, snälla tant.“
bäg till at Debby, att hon drar fram med de
syltade päronen."
“Citronpudding är det bästa jag vet, tant lilla."
“Låt oss få pannkakor, det tycker Rosa be-
stämdt om."
“Jag tror säkert hon tycker mer om tårta."
Kar Rosa en qvart senare kom ned sedan hennes
lockar blifvit lagda med tillbörlig omsorg och hon fått
på sig sitt mest garnerade förkläde, fann hon alla
gossarna ströfvande omkring i stora salen. Hon stan-
nade pa afsatsen i trappan för att taga en öfverblick
af dem, ty hittills hade hon ej haft tillfälle att sä noga
betrakta sina kusiner.
Det var ett stort familjetycke emellan dem alla,
ehuru nagra af de gnidlockiga hufvudena voro mörkare
än de öfriga och en och annan kind brun i stället
för rosenröd; deras ålder var äfven olika och vex-
lade ända ifran den sextonårige Archie till lilla Jamie,
som var tio år yngre. Ingen af dem mer än prinsen
kunde just kallas vacker, men alla voro de raska
och duktiga och sågo glada och lyckliga ut, och Rosa
tänkte inom sig att “pojkar var ändå inte något så
förfärligt, som hon hade föreställt. sig.“
Hvar och en hade en så karaktäristisk sysselsätt-
ning, att hon ej kunde låta bli att le, då hon be-
traktade dem. Archie och Charlie, som tydligen voro
mycket goda vänner, promenerade fram och tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free