Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Onkel Alec
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det gläder mig, att du icke har några aristo-
kratiska idéer livad ditt umgänge beträffar, men inte
kan jag förstå hvarföre du just lastat dig vid denna
unga flicka från fattighuset.11
“Ja, du må gerna skratta åt mig, onkel, men
jag tycker verkligen om henne. Jag kan inte för-
klara hvarföre, men hon är så nöjd och nrbetsam och
sjunger så vackert, och är så stark att hon kan sopa
och skura, och har inga bekymmer som plåga henne,“
sade Rosa, rörande ihop alla möjliga skäl i sin ifver
att gitva någon nöjaktig förklaring.
“Hur vet du, att hou inte har några bi kymmer?“
“Jo, jag talade om för henne mina oi h frågade,
om hon hade några, och då svarade hon: ’Nej, jag-
skulle’ bara gerna vilja gå i skolan, och det tänker
jag också göra med tiden.“
“Såå, hon kallar ej sitt öfvergifna tillstånd, sin
fattigdom och det stränga arbetet för bekymmer?
Hon är en liten bra flicka och det skall bli mig en
glädje att få göra hennes bekantskap,“ sade onkel
Alec med en gillande blick, som kom Rosa att önska,
att det varit hon sjelf, som gjort sig förtjent af hans bifall.
“Men hvad är det du har för bekymmer, barn?“
frågade han efter några minuters tystnad.
“Snälla onkel, fråga mig inte.“
“Kan du icke säga dem åt mig lika så väl som
åt Phebe?“
Någonting i hans röst sade Rosa, att det vore
riktigast att tala rent ut med honom en gång för alla,
och hon svarade, derföre med bortvända ögon i det
hennes ansigte betäcktes af en plötslig rodnad:
“Min största sorg är attjagförloratmin älskade far.“
Hon hade knappast uttalat dessa ord, förr än
onkel Alecs arm sakta lindades kring hennes lif och
han drog henne intill sig och sade, med denna röst,
som var så lik hennes fars:
“Ja, detta är en verklig sorg, som jag ej kan
borttaga fran dig, mitt barn, men jag skall åtmin-
msmm
* , å
• %.-■ ■ , • -fri ’-3V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
