Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Onkel Alec
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja; Sir, alldeles nymjölkad.“
“Det är rätta drycken tor min patient. Gå och
hemta en mugg åt mig Och en kopp till; jag vill
gerna sjelf ha mig en klunk. Detta skall icke skada
kaprifoliérna, ty de ha inga nerver att tala om,“ och
till Rosas stora harm gick kaffet samma väg som
medikamenterna.
Onkel Alec såg den förolämpade min hon antog,
men låtsade ej derom och förjagade den snart i det
han helt muntert yttrade:
“Jag har en liten vacker bägare ibland mina
småsaker, som du skall få att dricka din mjölk ur,
eftersom den påstås ha den egenskapen att förhöja
smaken på allt hvad man slår deri. Apropos Rosa,
en af koffertarna, som Phebe ville släpa upp i mitt
rum i går afton, är för din räkning. Då jag visste,
att jag skulle ha mig en dotter, då jag kom hem,
snappade jag upp alla de vackra och märkvärdiga
småsaker jag kunde komma öfver på vägen, i hopp
att hon väl skulle kunna finna något som behagade
henne deribland. I morjgon bittida skola vi väl ta
och undersöka hvad den kan innehålla. Se der ha
vi nu mjölken! Jag föreslår Miss Rosa Campbells
skål och tömmer den i’ botten.“
Det var omöjligt för Rosa att länge se surmulen
ut, då hon hade i perspektiv en hel kappsäck full
med gåfvor; hon drack derför sin egen skål med
ett leende, som hon ej kunde återhålla och fann, att
frisk mjölk ändå inte var någon så svår dosis att’taga.
“Nu måste jag gå min väg, innan någon mera
kommer och får se mig på detta sätt,“ sade Dr Alec,
pekande på sitt oordnade hår och beredde sig att gå
ned samma väg han kommit.
“Smyger du dig alltid ut och in som en katt,
onkel?" frågade Rosa, som var mycket road af hans
egenheter.
“Jag brukade smyga mig ut genom fönstret som
pojke för att inte behöfva störa tanterna och nu tyc-
ker jag om det, ty det är alltid genaste vägen och
gör, att jag bibehåller min smidighet nu, då jag ej har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
