Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Onkel Alec
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
och stark som Jessys pojkar, hvilka ha blifvit upp-
födda dermed på det gamla goda viset. Intet varmt
rostadt bröd eller stekta smöriga rätter har man gif-
vit dem, men så äro de också de präktigaste och
duktigaste pojkarna af hela högen. God morgon, god
morgon tant lilla!“
Dr Alec steg upp och helsade på den gamla,
och Rosa satte sig ned vid bordet med fast beslut
att äta, om hon också skulle dö på kuppen.
Inom fem minuter hade hon dock glömt hvad
det var hon åt, så intresserad var hon af samtalet
som fördes. Det roade henne mycket att höra tant
Plenty kalla den fyratioåriga brorsonen “min kära
gosse,“ och onkel Alec hade så mycket roligt att
berätta, att den föraktade vällingen halkade ner, utan
att hon sade ett ord dei’om.
“Jag hoppas, att du följer med oss till kyrkan,
Alec, om du inte är allt för trött,“ sade den gamla,
när frukosten var öfver.
“Ilvad tror du annars att jag kommit hit för,
hela den långa vägen från Calcutta, tant lilla. Men
jag vill bara låta underrätta systrarna, om att jag
anländt, ty de vänta mig ej förr än i morgon, som
du vet, och det skulle bli ett förfärligt lif i kyrkan,
om pojkarna finge se mig, utan att de visste af det
förut.“
“Jag skall skicka Ben dit öfver och du kan
sjelf titta in till Myra, det hinner du godt med, och
det skall göra henne så glad.“
Dr Alec begaf sig af med detsamma, och de sågo
honom sedan ej förr än den gamla vagnen stod för
dörren och tant Plenty just kom frasande i sin sön-
dagsdrägt ned för trappan med Rosa liknande en
liten svart skugga bakom sig.
Och så foro de af i all sin ståt; onkel Alec fick
ej ha hatten på hufvudet många minuter i taget, ty
hvem han mötte log och hugade sig och helsade
honom med så mycken munterhet, som dagens helig-
het tillät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
