Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du har ju blifvit utsedd till förmyndare, och
då ha vi naturligtvis ej rättighet att yttra oss, men
jag förutsäger att flickan kommer att bli förderfvad,
i grund förderfvad,“ svarade Jane bittert.
“Tack syster! Jag tror dock, att om en qvinna
kan uppfostra två pojkar så förträffligt som du dina,
så skall väl en man, om han egnar sig deråt af alla
sina krafter, åtminstone våga försöka det samma med
en flicka,“ svarade onkel Alec, med en skämtsam
blick, som gjorde, att de andra hade mycket svårt
att afhålla sig från att skratta. Det var nemligen
en känd sak i familjen att Janes gossar voro mera
bortskämda än alla de andra tillsammans.
“Jag är fullkomligt lugn, ty jag är öfvertygad
om, att Alec skall göra flickan frisk; och när detta
år är forbi, är det tids nog för henne att komma till
Madame Roccabella’s pension och der fullända sin upp-
fostran," sade tant Olara, som tänkte med tillfreds-
ställelse på den tid, då hon skulle få föra ut i verlden
en vacker brorsdotter med elegant uppfostran.
“Jag förmodar, att du ämnar stanna här i det
gamla hemmet, om du inte gifter dig, och det är
verkligen hög tid, att du gjorde det,“ invände Mrs. Jane,
mycket stucken öfver brödrens senaste amnäkning.
“Nej, tack. Kom med mig och rök en cigarr,
Mac," sade Dr. Alec tvärt.
“Gift dig inte; det är qvinfolk nog i familjen
ändå," mumlade onkel Mac, i det herrarne skyndsamt
begåfvo sig af ut.
“Tant Peace säger, att hon så gerna skulle vilja
se alla- tanterna uppe hos sig en stund!“ sade Rosa,
som just inträdde i lagom tid, för att hiudra allt
vidare ordande i saken damerna emellan.
"Hektisk, hektisk! anna flicka!" mumlade tant
Myra och vidrörde med spetsen af sina svarta hand-
skar Rosas bleka kind, som öfvergjutits af en stark
rodnad, när alla dessa ögon fastades på henne.
“Jag är riktigt glad åt, att dessa präktiga lockar
äro egna, de komma én gång att bli ovärderliga,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
