- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
57

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Onkel Alecs rum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57
till dig, tant, och begära råd och hjelp? Onkel Alec
sade, att jag skall göra det, och jag tror, att jag inte
skulle vara rädd för dig.“
“Det far du visst, min älskling; här skingras alla
sma bekymmer och detta är ju en mors pligt och
uppgift här i verlden,“ sade tant Jessie och drog det
lilla lockiga hufvudet intill sitt bröst med en moderlig
blick som bevisade huru väl hon förstod hvilket läke-
medel det stackars barnet var mest i behof af.
Och det var Rosa så godt och lugnande, att hon
förblef der helt stilla, tills en liten röst ropade:
“Mamma, tror du inte, att Pokey skulle tycka
om att få några af mina snäckor? Rosa gaf Phebe
nagra at sina vackra saker och det var mycket snällt
af henne. Får jag, mamma?11
“Iivem är Pokey?“ frågade Rosa och lyftade
nu upp sitt hufvud, nyfiken att få veta hvem som
var egare af det konstiga namnet.
“Det är min lilla docka; vill du se henne?11
frågade Jamie, på hvilken historien om Rosas godhet
emot Phebe, som han hört omtalas, gjort stort intryck.
“Ja, jag tycker så mycket om dockor, men tala inte
om det för gossarna, ty då skratta de bara åt mig.“
“De skratta ju inte åt mig och de leka gerna
med min docka; men hon tycker mest om mig,“
svarade Jamie, och sprang bort, ifrig att iå visa sin
lilla favorit.
“Jag har tagit med mig min egen docka, men
jag gömmer undan henne, ty jag är för stor att leka
med henne, och jag näns ändå inte att kasta bort
henne; jag tycker så mycket om henne,“ sade Rosa
hviskande, ty hon hade ännu ej slutat med sina för-
troenden.
“Du kan komma och leka med Jamie, när du
vill,11 sade tant Jessie, leende för sig sjelf, som om
hon tänkte på något, som roade henne mycket.
I samma ögonblick kom Jamie tillbaka och Rosa
förstod nu hvad leendet hade att betyda. Hans docka
var helt enkelt en liten flicka på fyra år, som kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free