Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
riktigt nytt och trefligt, ty den friska vinden gör
att jag känner mig så glad och lifvad.“
"Låt oss då ro öfver till holmen! Jag hade
tänkt att fara dit i eftermiddag; men om du har mera
lust nu, så kunna vi ju fara med detsamma."
“Ja, ja, det har jag visst! Jag skall vara i ord-
ning inom en qvart, onkel. Jag måste städa färdigt
mitt rum, ty Phebe har så mycket att göra."
Och dermed tog Rosa sina mattor med sig och
försvann; Dr Alec gick in och mumlade för sig sjelf
med ett godmodigt leende:
“Visst kommer det att vända litet upp och ned
på planerna, men för barn består, halfva nöjet deri,
att det roliga kommer just när de önska det."
Aldrig har väl en damtrasa blifvit handterad med
sådan brådska som Rosas denna dag, eller ett rum
blifvit . så fort städadt som hennes. Bord och stolar
flögo till sina platser, som om de varit lefvande, gar-
dinerna skakades med en fart som om stormen brutit
lös; porslinet skramlade och små toalettpjeser ramladi
som om en jordbäfning inträffat. Sjömansdrägten kom
på i en blink och med ett skutt var Rosa ute ur sitt
lilla vackra rnm, föga anande huru många timmar
skulle komma att förflyta, innan hon skulle återse det.
Onkel Alec höll på att stufva in en stor korg i
båten, när hon kom dit, och innan do satte ut, kom
Phebe springande med ett besynnerligt, knöligt bylte,
inpackadt i en regnkappa.
“Vi kunna omöjligt orka med hälften af mat-
säcken och jag vet, att vi inte komma att behöfva
så mycket sjalar och kappor, så jag tycker att det
vore Idokare att inte lasta båten så tungt," sade Rosa,
som ännu hade sin lilla hemliga oro, då hon var
på sjön.
“Kunde du inte ha fått paketet litet mindre,
Phebe?" frågade Dr Alec, och betraktade byltet miss-
tänksamt.
"Nej, Sir, omöjligt i en sådan brådska," svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
