Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
i hvars midt en karmosinfärgad ros lyste fram nr
mörkret med strålande glans.
“Ar det on ros, onkel?" frågade hon och slog
ihop händerna af förtjusning, då hon varseblef den
sköna blomman.
“Ja, visst är det en ros! Se nogare på den och
försök att gissa hvad detta skall betyda," svarade
onkel Mac skrattande och glädjande sig doråt som
en pojke.
En bukett af något, som först såg ut som pur-
purfärgade qvastar, syntes nedanför vasen, men Rosa
gissade hvad det skulle betyda. Hon stod kapprak
i båten och höll sig fast vid hans axlar, samt ut-
ropade, jublande.af hänryckning:
“Tistlar, onkel, skotska tistlar! De äro sju till
antalet, en för hvar och en afgossarna! 0, ett sådant
roligt påhitt!" och hon kom i ett sådant skratt att
hon föll handlöst ned i båten, der hon satt qvar tills
det lysande skådespelet var slut.
“Jag smickrar mig med att. detta var ett ganska
lyckadt påhitt,“ sade onkel Mac högligen belåten med
framgången af sitt fyrverkeri. “Ska vi nu lemna af
dig vid Holmen eller ta dig ined oss hem igen, min
lilla snälla flicka?" tilläde han, i det han upplyftado
henne, med en så gillande och vänlig ton att Rosa
föll honom om halsen och kysste honom.
“Hem, snälla onkel, och jag tackar dig mycket,
mycket för det vackra du ställt till för min skull.
Jag är så glad, att jag fick so det; och jag är säker
på att jag kommer att drömma om det i natt," svarade
ltosa med ståndaktighet, ehuru hon med detsamma
kastade en längtansfull blick bort till Holmen, som
de nu voro så nära, att hon kunde känna krutlukten
och se figurerna som gingo omkring der.
Och så foro de hem; och Rosa sade till sig sjeif,
innan hon somnade: “Det.var svårare, än jag hade
tänkt, men jag ville ändå inte lia det ogjort, och jag
eftersträfvar ingen annan belöning, än den glädje jag
skänkt Phebe, det är min uppriktiga tanko."’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
