Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bergshyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Rosa skyndade till onkel Alec i sitt bryderi, och
han ordinerade både patienten och sköterskan att i
sällskap med tant .Jessie och Jamie göra cn resa till
bergstrakterna, för att få njuta af bergsluften under
några veckors tid. Pokey.och hennes mor slöto sig
till dem och en vacker septembermorgon sågs ett
sällskap, —- bestående af två leende mammor, lastade
med matsäckskorgar och kappor, en täck ung flicka
med en nattsäck full med böcker på armen, en lång,
mager pojke, med hatten neddragen för ögonen och
två små barn — alla med helt belåtet utseende, be-
gifva sig af med snälltåget till Portland. Jamie och
Pokey sträckte ut de små tjocka benen rakt fram-
för sig, och deras fylliga ansigten strålade af glädje
vid tanken på huru roligt det var att nu, för första
gången, få “resa •riktigt".
En ovanligt vacker solnedgång väntade dem, när
de, efter en lång dagsresa, körde in på en stor, grön
gård, der en hvit fölunge, en röd ko, två kattor, fyra
kycklingai’, åtskilliga hönor och en tolf, tretton personer,
unga och gamla, förlustade sig så godt de kunde.
Alla nickade och logo helt vänligt liksom gamla-
bekanta, och en liflig gammal fru kysste de nykomna,
hela raden igenom och sade hjertligt.
“Se så ja, det riktigt gläder mig att få se er.
Kom nu iu och hvila er litet, så ska vi ha théet i
ordning i blinken, ty ni måtte allt vara bra trötta.
Lizzie, ta du och visa de resande dit upp; Kitty, gå
du och hjelp far in med sakerna, och Jenny och jag
ska ha bordet dulcadt, när ni kommer ner igen. Gud
sigue de kära små, de ville gå och se’på kattorna,
och det ska de visst få det.“
De tre vackra döttrarna åtlydde genast modrens
befallningar och alla de resande kände sig med ens
hemmastadde, ty deras värdfolk voro alla så gäst-
vänliga och snälla menniskor.
Tant Jessie var alldeles förtjust öfver de hem-
väfda mattorna och sängtäckena samt de besynnerliga
möblerna. Rosa kunde ej se sig mätt på den herrliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
