Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Bergshyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Mac och Rosa böllo på att plocka björnbär på
buskarna utefter vägkanten, då regementet passerade
der förbi, utan att se dem, och de voro sålunda i
tillfälle att se en syn, som var både komisk och vacker.
Litet längre bort var en af dessa familjegrafplatser,
som äro så vanliga i dessa trakter, och när de kommo
dit, kommenderade kapten Fred Dove sitt kompani
att göra halt, och förklarade denna order i följande
ordalag:
“Detta är en kyrkogård, och derföre böra vi
tysta ner trumman och sänka flaggorna, då vi gå
förbi; ja det är bäst att vi ta.af oss hattarna också,
tror jag.“
“Så förståndigt af de små ungarna," hviskade
R.osa, då truppen måscherade sakta förbi, under knappt
hörbara trumslag, med alla flaggor och sablar sänkta
emot marken, samt alla de små hufvudcna aftäc.kta
och de barnsliga ansigtcna mycket allvarliga.
“Lat oss följa efter och se, hvad de ämna före-
taga sig,“ föreslog Mac, hvilken tyckte att det vis-
serligen kunde vara mycket bra, men dock temligen
enformigt att sitta pa en mur och låta mata sig med
björnbär.
Sålunda följde de truppen på afstånd och hördo,
huru musiken åter blef liflig samt sågo fanorna ånyo
svaja för vinden, så snart kyrkogården var ur sigte.
Derefter marscherade hela kompaniet in i den gamla,
förfallna kyrkan, fran hvilken tre skogsstigar ’gingo.
Plötsligen hörde de lyssnande ljudet af en psalm, som
sjöngs inne i kyrkan; de smögo sig derför närmare
och tittade in genom ett af de sönderslagna fönstren.
Kapten Dove hade stigit upp på den gamla pre-
dikstolen och skådade högtidligt ned på sina soldater,
hvilka, sedan de ställt sablarna ifrån sig i vapenhuset,
nu slagit sig ner i de tomma bänkarna och sutto der
och sjöngo med mycken kraft och eftertryck en af
de psalmer, de lärt i söndagsskolan.
Latom oss bedja,“ sade kapten Dove, med lika
mycken värdighet som någon regementspastor; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
