Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
öfversta hörn voro vridna så, att de kunde föreställa
ett par öron, och det föll ingen in att ett enda ögon-
blick tvifla på, att det svarta skärp, som var fast-
fästadt baktill, var en svans.
Detta besynnerliga djur tröstade med tydliga
tecken sin herre och erbjöd honom råd och hjelp.
Denne tycktes ej förakta det gifna rådet, ty Mac
aftog sina stöflar, hjelpte det lilla djuret att påtaga
dem och gaf det derjemte en säck. Djuret kysste sin
tass med en förhoppningsfull gest och drog sig tillbaka
med ett så lyckadt jamande, att det blef ett allmänt
rop af “Katten i stöflar!“
“Rätt gissadt," svarade en röst, hvarpå för-
hänget föll.
Den derpå följande charadon var mycket svår
att gissa, ty der inträdde ett annat djur, på alla fyra
donna gång, med ett annat slags svans och mycket
långa öron. En grå schal dolde dess ansigte," men
en nyfiken solstråle förrådde ett par glasögon som
glänste under dess frans. På dess rygg red en liten
man i österländsk drägt, hvilkcn tycktes ha någon
svårighet att hålla sig qvar då djuret skumpade framåt.
Plötsligen uppträdde en ande, helt hvitklädd, med
långa pappersvingar på ryggen och ansigtet infattadt
i gyllene lockar. Märkvärdigt nog varseblef djuret
denna uppenbarelse och drog sig genast bakut, men
ryttaren tycktes ej se någonting, utan piskade det
arma oket alldeles obarmhertigt, hvilket dock tjenade
till ingenting, ty anden stod midt i vägen, och det
beskedliga djuret ville icke röra sig ur fläcken. En
liflig strid uppstod då, hvilken slutade med, att den
österländske mannen blef slungad ned bland en mängd
ormbunkar, under det att det förståndigare djuret
förödmjukade sig inför den ljusa uppenbarelsen.
Barnen grubblade och funderade hit och dit, men
kunde oj finna uttydningen till denna svåra gåta, förr
än mor Atkinson något tvekande sade:
“Om inte detta är Beliam och hans åsna, så vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
