- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
158

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Husliga dygder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158
visa, men man kan derigenom göra många lyckliga
och nöjda, samt af hemmet göra, hvad det med rätta
bör vara — den bästa och angenämaste plats på jorden.
Ja, det är inte värdt att du spänner upp dina stora
ögon så mycket, ty det är mitt fullkomliga allvar,
att jag hellre vill se dig bli en god husmoder, än
den mest firade skönhet i hela landet. Det behöfver
inte alls uttränga någon af de talanger, som du möj-
ligen kan ega, men det är verkligen en mycket nöd-
vändig egenskap, och jag hoppas att du utan dröjsmål
skall börja att sätta dig in deri, nu då du är frisk
och stark.“
‘■Hvem är det der fruntimret då?“ frågade Rosa,
på hvilken onkelns allvarliga tal gjort åsyftad verkan.
“Tant Plenty.“
“Är hon begåfvad!" frågade Rosa, helt förvånad,
ty denna tant hade alltid förefallit henne såsom den
minst bildade af alla hennes tanter.
“Efter den gamla goda tidens fordringar är hon
mycket skicklig och har gjort detta hus till ett lyck-
ligt hem för oss alla, så långt vi kunna minnas till-
baka. Hon har inte denna eleganta uppfostran, som
nu för tiden sättes ett så högt värde på, men hon
är så innerligen god och så älskad och värderad, att
det kommer att bli allmän sorg och saknad, när hennes
plats en gång blir tom. Ingen kan fylla den, ty den
kära, goda gummans stora men enkla dygder ha nu
blifvit gammalmodiga, som jag redan nämnt, och
ingenting nytt kan vara hälften så tillfredsställande,
lör mig åtminstone.“
“Ack hvad jag gerna skulle vilja, att man kunde
känna så för mig. Kan hon lära mig att göra, hvad
hon gör och att bli lika bra som hon?“ frågade Rosa,
som började känna litet samvetsagg, lör att hon ens
vågat tänka, att tant Plenty var ett temligen hvar-
dagligt gammalt fruntimmer.
“Ja, så vida du ej föraktar de enkla lärdomar,
hon kan gifva dig. Jag vet, att det skulle uppfylla
hennes gamla, goda hjerta med stolthet och glädje,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free