Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Husliga dygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
fulla dermed, om du behöfver uågot att öfva dig pa.
Det skall inte genera mig att ha hur många som helst.*
Rosa skrattade åt detta tillbud, samt lotvade
att egna sig åt denna vigtiga branche, men förklarade
deriernte, att hon nästan tyckte sig svagast i strump-
stonpning. Onkel Alee föreslog då, att han skulle
förse henne med strumpor, så trasiga, som hon möj-
ligen kunde önska sig dem, samt att han ofördroj-
ligcn skulle köpa nya, på hvilka hon, såsom en ange
näm början, kundo få träda hälarna.
Derpå gingo de upp till tant PeaceOör att form-
ligen framställa sin anhållan. Den milda och yal-
villiga tanten var ntom sig af glädje och blof helt
lifvad af den munterhet, som rådde under det att de
nystade garn, sökte ut stoppnålar och gjorde i ordning
en liten korg för hennes elevs stoppattiralj.
Mycket upptagna och mycket lyckliga voro Rosas
dagar nu. Om morgnarna gick hon omkring °i hela
huset med tant Plenty och såg till linneskap och
förvaringsrum, vindar och källare, för att taga reda
på att allt stod rätt till, samt saltade och syltade och
bakade och lärde sålunda på det gamla, ’goda viset
att sköta ett hushåll.
På eftermiddagen, sedan hon gjort en promenad
till fots eller i vagn med onkel Alec, satt hon uppe
hos tant Peace och arbetade flitigt med nålen, under
det att tant Plenty söm börjat att få svaga ögon,
stickade och pratade med rask fart, och berättade
mången intressant tilldragelse från flydda tider, tills
de alla tre ömsom skrattade och greto.
Det var vackert att se den lilla rosenkmdade
flickan sitta der emellan de båda gamla tanterna och
uppmärksamt, lyssna till deras lärdomar och lifva lek-
tionerna genom sitt muntra prat och sitt guida skiatt.
Om köket hade varit lockande för onkel Alec,
när Rosa arbetade der, så var arbetsrummet alldeles
oemotståndligt för honom, och han gjorde sig sa ange-
näm der. att ingen hade hjerta att köra ut honom,
i synnerhet när han läste högt eller nystade garn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
