- Project Runeberg -  Rosa eller De åtta kusinerna /
196

(1876) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lektioner i fysiologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196
hängde öfver bordet betraktande en karta, då ett
besynnerligt buller nådde hennes öron. Det var ett
sakta knackande, som hon först ej hörde hvaritrån
det kom, men då hon lyssnat en stund, upptäckte
hon, att det kom ifrån det inre af lådan, hvari ske-
lettet låg, när det inte begagnades. Demmlåda stod
upprätt i fördjupningen mellan två bokskåp, i bor-
tersta ändan af rummet, .en skum vrå, der den var
ur vägen.
Under det.ltosa stod och såg åt. detta °hall och
lindrade, om en råtta blifvit instängd i lådan, for
dörren till den långsamt upp och till sin stora för-
skräckelse såg hon den beniga armen lyftad och_ ett
benigt finger vinka åt henne. Under häftig hjert-
klappning sprang hon mot dörren för att skynda ut,
men just då hon ämnade vrida om nyckeln, hörde
hon ett besynnerligt, qväft skratt, som kom henne
att stanna tvärt och rodna af harm. Hon hemtade
sig litet och gick derefter långsamt fram till det vin-
kande skelettet, Yid närmare betraktande upptäckte
hon svarta trådar, som voro fastade, vid armen
och fingrarna; ändarna at dessa tradar försvunno
genom små hål, som voro gjorda i ladans botten.
Då hon tittade in i fördjupningen, bakom lådan fick
hon äfven syn på spetsen af en armbåge, betäckt af
ett groft grått tyg, som hon mycket väl igenkände.
Hastigt som blixten fattade hon skämtet, hennes
fruktan försvann och med ett försmädligt leende tog
hon en sax, klippte af trådarna, och — den beniga
armen föll ned till sidan med ett skramlande läte.
Innan hon hunnit utropa sitt: “Kom fram, Charlie,
och låt skelettet vara“, började ett högljudt sorl al
röster, hvilka förklarade under skratt och begabberier
för den dolda skälmen, att hans skämt var fullkom-
ligt misslyckadt.
“Jag sa’, att han inte skulle göra det, emedan
du kunde bli skrämd," förklarade Archie, i det han
klef fram ur ett skåp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosa/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free