Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Oro i lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
“Ack, om ändå Steve ville springa dit och se,
om hon är dei’, efter jag inte får gå xxt,“ sade
Mac oi’oligt.
“Nej, tack ska du ha, Steve tänker inte gå ur
fläcken. .Tag fryser som en hund om fotterna och är
hungrig som en varg,“ svarade Steve, som just kom-
mit hem från skolan och stampade otåligt med fotterna
för att få dem varma.
Mac fick således lof att underkasta sig, och Rosa
väntade troget tills middagstimmen kom och öfver-
tygade henne att hon väntat förgäfves. Hon hade
gjort allt för att hålla sig varm, hade åkt skridsko,
tills hon var både svettig och trött, stod sedan och såg
på, huru. andra åkte, tills hon började frysa; försökte
då att åter bli varm genom att trafva fram och till-
baka på vägen, men misslyckades deri, tog sedan
helt tröstlös sin tillflykt under en gammal tall för
att tåligt bida. När hon ändtligen begaf sig af hemåt,
var hon alldeles stelfrusen och förmådde knappast
streta sig fram genom stormen, som piskade henne
helt obarmhertigt.
Dr Alec satt och värmde sig framför brasan i biblio-
teket, när ljudet af en qväfd snyftning kom honom
att skynda till dörren och oroligt titta ut i salen.
Rosa låg skälfvande framför spiseln, hennes
ytteiddäder voro till hälften afdragna, och hon vred
händerna under ifriga bemödanden att afhålla sig från
att gråta öfver den smärta som värmen förorsakade
hennes förfrusna fingrar.
“Hvad är det, min älskling?" ropade onkel Alec,
och inom ett ögonblick låg hon i hans armar.
“Mac kom inte. •— Jag kan inte bli varm —
det gör så ondt, så ondt.“ — och efter en lång rys-
ning brast hon ut i gråt. Hennes tänder skallrade
och hennes lilla näsa var så blå, att det var riktigt
sorgligt att se.
Inom ett ögonblick, hade Dr Alec lagt henne
på soffan, insvept i hans björnskinnspels; Phebe gned
hennes kalla fotter och han sjelf värmde hennes vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
