Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Oro i lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
ett håll, att • hon ej förmådde andas utan i stället
uppgaf ett skrik af smärta. , „ , ,
“Plöresie," suckade tant -Plenty med hufvudet
nere i badkaret.
“O, äf det farligt?" fragade lhebe, och rar nara
att släppa ett ämbar hett vatten i förtviflan ty hon
hade ingen idé om sjukdom i allmänhet, och tyckte
att detta lät alldeles förskräckligt.
“Tyst!" befallte doktorn, i en ton som fovekom
allt vidare ordande om saken.
“Pyssla nu. oin lionne sa bra som möjligt, och
när hon ligger i sin lilla säng, skall jag komma och
säga henne god natt," tilläde han, när badet var
färdigt, och filtarna höllo på att stekas tramfor elden.
Verpå gick han att uppmuntra tant Peace och
trösta henne med, att det var “blott en förkylning";
hvarefter lian gick fram och tillbaka i salen med stora
steg, ryckande sig i skägget och rynkande Ögon-
brynen, säkra tecken till don häftigaste oro. _
“Jag tyckte Väl också, att det borde varit alltior
lvckligt, om året gått till ända, utan att något in-
träffat. Ocli detta allt för min fördömda envishet
IIvårföre kunde jag inte ha lyssnat till Myras rad
och hållit flickan hemma. Det är inte rätt, att det
stackars barnet skall lida för min syndiga trotsighet.
ISTei det slcall hon inte. Det får inte bli lunginflammation,
nei Jet får det inte!" och dermed knöt han nätven
midt för näsan på en indisk afgud, liksom om denne
haft något ondt i sinnet emot lians älskling.
Men oaktadt hans trots var han nära att tor-
tvifla, när han återsåg Rosa, ty plågorna hade till-
tagit och hVarken badet eller dc varma filtarna, ellei
säimvärmarén eller det kokheta fläderteet hade gjoit
någon nytta. Under flera timmars tid fick den arma
Roså ingen ro, ocli alla slags dystra aningar intogo
dem, som omgåfvo hennes sjuksäng, med den ömmaste
oro målad i sina ansigten. .
Just under det svåraste anfallet kom Uharhe i
ett ärende från sin mor, och mötte Phebe, som kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
