Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Oro i lägret - 22. Rosa får något att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
görJag det, ty jag vill öfvertyga dig om, att jag
foi-låter dig och håller lika mycket af dig som förr.“
Detta var för mycket för den stackars Mac; han
kunde blott mumla några uttryck af tacksamhet och
skyndade derpå ut ur rummet så fort som, möjligt.
Han famlade sig fram till soffan, som stod vid bortersta
ändan af matsalen, der sjönk han ned och låg der, tills
han föll i sömn, uttröttad som han var af sina be-
mödanden “att inte visa sig barnslig".
Tjugoandra kapitlet,
Rosa får något att göra.
Huru farlig den sjukdom än må hafva varit, som
blef en följd af Rosas häftiga förkylning, så var hon
dock snart återstäld. Tant Myra lät naturligtvis ej
öfvertyga sig, att faran var öfverstånden, och Dr Alec
vårdade sin flicka med fördubblad ömhet och omsorg
flera månader efteråt. Rosa tyckte, att det var ett
verkligt nöje att vara sjuk, så snart plågorna voro
öfver, ty under ett par veckors tid mådde hon som
en liten prinsessa, der hon höll sig inne på sitt rum, och
hvar och en gjorde sitt bästa att roa henne, passa
upp på henne och vaka öfver henne.
Men plötsligen blef doktorn kallad till en gammal
vän, som var farligt sjuk, och då kände sig Rosa som
en stackars fogel, hvilken blifvit beröfvad sin moders
skyddande vinge. I synnerhet en eftenniddag fann
hon sig ensam och öfvergifven, då tanterna togo sig
sin middagslur, allt var tyst och stilla inomhus, och
snön föll sakta derute.
“Jag skall väl gå och taga reda på Phebe, hon är
alltid glad och sysselsatt, och tycker om, attjag kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
