Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. I valet och qvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Det var vackert att se den milda, allvarliga
flickan ibland hela denna flock af pojkar, bemödande
sig att förstå, hjelpa och roa dem, med så mycket
tålamod och så mycken ömhet, att hon helt obemärkt
utförde månget litet snilleverk.
Det mindre fina i språket och sättet, vårdslös-
heten i seder och bruk försvunno alldeles, genom
hennes närvaro; och de manliga dygder, som spirade
upp, uppmuntrades af hennes oförställda beundran,
som de alla satte mera värde på än de ville tillstå.
Rosa, å sin sida, försökte att sjelftillegna sig de goda
egenskaper hon beundrade hos kusinerna; hon be-
mödade sig att lägga bort sin qvinliga fåfänga och
räddhåga, att vara stark och rättvis, öppen och modig,
så väl som blygsam, god och skön.
Detta experiment lyckades så väl att, när må-
naden var förbi, Mac och Steve bådo, att de nu i
sin tur skulle få ett besök af Rosa, och hon antog
bjudningen, och tänkte, att det skulle bli roligt att
få höra den buttra tant Jane säga, såsom tant Clara
sade när de skiljdes åt: “Jag önskar, att jag finge
ha dig hos mig hela mitt lif, min kära flicka.“
Kar Mac och Steve fått rå om henne en månad,
var det Archie & Comp., som förde henne till sitt
hem för att der tillbringa några veckor, och der kände
hon sig så lycklig, att hon nästan skulle ha velat
stanna der för alltid, om hon blott fått ha onkel
Alec med sig.
Tant Myra kunde naturligtvis ej förbigås, och
sålunda hegaf sig Rosa, med hemlig förtviflan till
hennes “Mausolé", såsom gossarna kallade hennes
dystra hem. Lyckligtvis var Rosa der mycket nära
hemmet, och Dr Alec tittade in till henne så ofta,
att detta besök blef långt mindre bedröfligt, än hon
hade väntat. De håda lyckades till och med narra
tant Myra att skratta riktigt hjertligt mer än en gång;
och Rosa gjorde henne mycket godt i det hon upp-
fyllde det tysta, dystra huset med sång och solsken,
lagade till helsosamma rätter och roade den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
