Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. I valet och qvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När derfore, vid ett tecken af tant Peace, tystnad
uppstod sade Rosa sakta, med en vacker rodnad S
sma kinder och en bonfallande blick omkring rummet
liksom om hon ville bedja gossarna om förfåtelse: ’
af air.Svå;rt at.t välja> nar alla hålla så mycket
af img, derfore tror jag att det är bäst, att jag väljer
mitt hem hos den, som tyckes bäst behöfva"^ mig.“J
. “¥ej’ n älskling, hos den, du håller mest af
och hos _hvilken du tror att du kan känna dig lyck
ligast,_ mfoR Dr Alec hastigt, då han märkte,g att en
snyftmng ifrån det håll, der tant Myra satt, och ett
sakta mumlande af orden. “Min salig Carolina,” kom
Rosa att afbryta sig och blicka ditåt.
f. ff ■<‘Bff“ki nop. kusin, brådska inte med att
fatta ditt beslut, och kom ihag att: “Du har en vän,
hoppet"’ 8ad<3 ^hai’16’ SOm annu inte ville uppgifva
255
“Jag behöfver inte betänka mig! Jag vet, hvem
jag haller mest af och är lyckligast hos, och jag
väljer onkel, om han vill ha mig?“ utropade Rosa,
med ett uttryck af så mycken kärlek och ömt för-
troende att det genljöd i alla åhörarnes hjertan.
Om hon verkligen hyst något tvifvel så behöfdes
dock inga ord för att skingra det, ty Dr Alecs blick
sade nog, då han öppnade sina armar för henne, och
hon kastade sig till hans bröst, öfvertvgad, att detta
var hennes rätta hem.
Ingen talade under några minuter, men hos tan-
terna visade sig otvetydiga tecken till rörelse, och
äfven gossarna måste anstränga sig för att inte en
och annan skur skulle bryta lös. De togo derför i
ring och började att dansa omkring onkel och Rosa
samt sjöngo, lifvade afen hastig ingifvelse den gamla
bekanta visan:
"Så tagorn vi i ring omkring Rosen!"
Detta gjorde naturligtvis slut på all sentimen-
talitet. Rosa slet sig lös ur onkel Alecs armar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
