Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
då hon hunnit inse huru gammalmodiga och olämpliga
de voro.
Försjunken i betraktelser öfver den behagliga
framtid han hade utstakat för sig, satt han helt beqvämt
tillbakalutad i soffhörnet, bredvid sin mor, tills man
blef tillsagd att begifva sig ut i matsalen, der åtskil-
liga förfriskningar serverades, och sålunda de båda
grupperna åter förenade sig. Å
Tant Plenty var alltid mycket begifven på att
traktera sina gäster; hennes gästfria själ gladdes der-
före vid minsta anledning till kalasande, och vid detta
tillfälle öfverträffade hon sin sjelf.
Under intagandet af nyssnämnda anrättning, då
Rosa gick omkring från den ena till den andra af
sina beundrande slägtingar, kom hon öfver de tre
yngsta gossarne, just då dessa hade börjat ett litet
krakel i en aflägsen vrå af rummet.
"Kom fram och låt mig riktigt få se på er,
sade hon lockande, ty hon förutsåg, ett utbrott med
alla dess följder, om ej freden snart blefve återställd.
De unga männen, hvilka funno sig mycket smick-
rade af detta uppdrag, lugnade sig genast och expo-
nerade tre glödande men glada amsigten.
’O, hvad ni två ha vuxit! ni stora långa pojkar,
hur våga ni växa mig öfver hufvudet på detta vis?"
sade hon och ställde sig på tå, för att klappa de
lockiga hufvudena. Will och Geordie hade verkligen
skjutit upp som ogräs, och blickade nu, gladt leende,
ned på henne, medan hon betraktade dem med komisk
förvåning.
<Alla Campbellar äro långa, ståtliga karlar, och
vi tänka bli de ståtligaste i hela familjen. Jag hop-
pas, att vi bli lika långa som farfar," anmärkte Will,
stolt betraktande sin lekamen, hvilken blott tycktes
bestå af ett par mycket långa ben och ett helt litet
obetydligt hufvud. Rosa hade svårt för att hålla sig
allvarsam.
«Vi lägga nog ut också, bara vi slutat att skjuta
upp i längden. Vi äro redan ett halft hufvud längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
