- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
52

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Se NT Än ÖR rf (Re EE

de ESR

52

Det är mycket roligt, onkel, och jag är ej sä-
ker på, att jag inte kommer och vill ha tre månader
till, när dessa äro slut," hviskade hon till Dr Alec,
som stod och såg på den dans hon och Charlie an-
förde i den stora salen efter supéen.

"Sakta, min flicka, sakta! Kom ihåg, att du
inte är en verklig fjäril, utan blott ett vanligt men-
niskobarn med ett hufvud, som kommer att värka i
morgon," svarade han, betraktande det upphettade an-
sigtet som log så gladt emot honom.

Jag skulle nästan önska, att det ej funnos nå-
gon morgondag, utan att denna afton räckte i evig-
het: det är så utmärkt roligt, och alla äro så vän-
liga," svarade Rosa med en suck af belåtenhet, i det
hon lyfte upp släpet på sin luftiga klädning, liksom
en fågel, hvilken breder ut vingarna och ånyo bere-
der sig till flygt.

«Jag skall höra hvad du säger om den saken
klockan tre 1 morgon bittida," sade onkeln med en
varnande nick.

"Och jag skall svara dig uppriktigt," var allt
hvad Rosa hann säga innan Charlie drog henne med
sig in i det brokiga hvimlet framför dem.

"Det tjenar till ingenting, min käre Alec, du må
uppfostra en flicka aldrig så klokt, så sliter hon sig
dock lös, så snart tiden är inne, och kastar sig i
nöjenas hvirfvel med lika mycken ifver som den mest
ytliga och fåfänga, ty det är så deras natur," sade
onkel Mac, stampande takt till musiken med en
ifver som om han alls inte skulle ha haft något emot
att ta sig en sväng med.

"Min flicka skall smaka derpå och pröfva sig;
men om jag inte mycket misstager mig, så har hon
snart fått nog deraf. Jag är mycket nyfiken att få
se, om hon skall bestå profvet, ty i annat fall har
allt mitt arbete varit förgäfves," svarade doktorn med
ett leende fullt af hopp på läpparna, men med en
orolig blick i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free