Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette kapitlet.
Mac.
«Ursäkta, kan jag få tala ett ord med dig?"
var den fråga, som upprepades tre gånger, innan ett
lurfvigt hufvud stack fram från den pyramid af böc-
ker, bakom hvilken Mac vanligen begrafde sig, då
han studerade. ;
<Var det någon som talade?" frågade han, pli-
rande med ögonen i den ström af solsken, som trängde
in med Rosa.
tJa, bara tre gånger. Nej, låt inte störa dig
för all del, ty jag vill blott säga dig ett ord," sva–
rade Rosa, hindrande honom att erbjuda henne den
länstol i hvilken han satt.
«Jag var så inne i spjälandet af ett afbrutet
ben, att jag inte hörde dig. Hvarmed kan jag stå
dig till tjenst, min kära kusin?" och dervid sköt han,
med en inbjudande rörelse med handen, en mängd
skrifna papper från stolen, som stod bredvid honom,
så att bladen flögo i alla riktningar.
Rosa satte sig, men det såg ut, som om det
«sord’ hon haft att säga honom var litet svårt att
komma fram med, ty hon satt helt tyst och snodde
näsduken omkring sina fingrar, tills Mac satte på sig
glasögonen, och, efter att ha betraktat henne en stund,
frågade:
"Har du skurit dig, eller är det en sticka eller
en nagelböld?"
<Ingendera delen; jag ber dig, glöm bort den
gamla tråkiga kirurgen för ett ögonblick, och var
den allra snällaste af alla snälla kusiner," svarade
Rosa, börjande litet skarpt och slutande med sitt mest
intagande leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
