Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
med möblerna. Det hela föreföll mycket löjligt, och
Rosa var särdeles road, tills Mac, under ett ursinnigt
bemödande att svänga rundt med en våldsam
stöt slog emot väggen och lemnade Steve liggande
midt på golfvet. Då blef det henne omöjligt att längre
återhålla sitt skratt, och hon gick in till dem och sade
under ett utbrott af munterhet:
«Åh, det var herrligt! Gör om det igen, så
skall jag spela för er."
Steve rusade upp och slet af sig bordduken med
stor bestörtning, medan Mac, med handen för den
stötta pannan, sjönk ned i en stol, under allvarliga
bemödanden att se glad och lugn ut, och sade flå-
sande:
<Hur mår du, min kära kusin? När kom du?
Att inte John underrättade oss derom."
«Nej, det var mycket bra, att han inte gjorde
det, ty då skulle jag ha gått miste om denna rörande
tafla af vänskap och uppoffring å din. sida, samt bro-
derlig kärlek å Steves; ty jag kan se, att du håller
på att bereda dig till nästa bal"
«Ja, jag försöker; men det är ju en sådan mängd
saker att komma ihåg på en gång: — man måste
ju hålla takten, styra rätt kurs, akta sig för att
trampa på kjortlarna, och så att föra de fördömda
benen, — så det är verkligen inte någon lätt sak för
en nybörjare," svarade Mac, torkande sig i pannan
och pustande af trötthet.
«Det var det värsta arbete jag någonsin företa-
git mig; men nu tänker jag inte låta svänga mig
omkring längre," brummade Steve, dammande af sina
kläder, och med bekymrad min betraktande sina föt-
ter, som oupphörligt blifvit trampade; ty den unge
mannen satte högt värde på sina blanklädersstöflar
och fina kläder.
«Ja, tack ska du ha, det var snällt af dig det
der; men nu tror jag, att jag har tagena i mig och
kan öfva mig med en stol, sade Mac, med en så
komisk blandning af tacksamhet och undergifvenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
