Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
undantagandes en enda person, då hon, — i stället
för att sjunga den sång man väntade, — satte sig
till pianot och med en leende blick på barnen om-
kring henne, började sjunga den gamla fogelsången,
som förr så intagit Rosa; men qvittrandet, drillandet
och jublandet utgjorde nu omqvädet af en liten för-
tjusande sång, bestående af tre verser, som blott an-
dades vår och solsken, och lifligt påminde om natu-
rens återuppvaknande efter den långa vintersömmen.
Ett porlande ackompagnement genomlöpte det hela,
och ett utbrott af lifligt skratt från barnen fyllde
den första pausen, såsom ett passande svar på de rö-
ster, som tycktes ljuda till dem från de vårliga sko-
garna. |
Det var mycket vackert, och nyheten ökade
öfverraskningens behag, ty natur och konst hade i
förening skapat ett litet mästerverk, och den skick-
liga efterhärmningen, som först låtit höra sig från
köksspisen, blef nu ett älsklingsstycke i den rikt
befolkade konsertsalen.
Phebe hade åter blifvit sig fullkomligt lik, rod-
naden hade återvändt till hennes kinder, hennes ögon
blickade leende än hit än dit, och hennes läppar sjöngo
lika gladt och ännu mera. behagligt, än då hon med
skurborsten markerade takten till den ljufliga sången.
Detta nummer var tydligen ämnadt för barnen,
hvilka voro tacksamma för den vänliga tanken; ty
när Phebe drog sig tillbaka bland dem, klappade de
i händerna så mycket de förmådde, hviftade med sina
förkläden, och några af dem fattade tag i hennes
klädning med högljudda utrop: "Sjung det om igen,
o, sjung det om igen."
Men Phebe skakade på hufvudet och försvann,
ty det började bli sent för sådant småherrskap, och
några af dem hade ljuft inslumrat, tills de väcktes
af lifvet omkring dem. Men de äldre vågade hon
dock ej neka, och de applåderade ihållande, i syn-
nerhet tant Plenty, som fattade tag i onkel Macs
käpp och bultade af alla krafter i golfvet med den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
