- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
151

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

«Tack skall du ha. Saken är den, att jag har
varit så mycket tillsammans med Archie på senare
tiden uti hans bekymmer, att jag blifvit intresserad
för saken och helt naturligt vill grundligt sätta mig
in i ämnet, som hvarje förståndig menniska förr eller
senare måste göra: det är allt. Se så, Steve, nu
är jag färdig!" och dermed steg Mac upp, som om
lektionen vore slut. F

<Min kära flicka, den gossen är antingen en
galning eller ett snille, och jag tillstår, att jag bra
gerna skulle vilja veta hvilketdera,’’ sade tant Plenty,
ånyo ordnande sina konfektstallrikar, och med en
fundersam min skakande på hufvudet:

«Det skall tiden utvisa; men jag känner mig
fullt och fast öfvertygad, att han inte är någon gal-
ning," svarade Rosa, ryckande bort en qvist hvita
rosor ur sitt skärp, för att göra plats för penséerna,
ehuru de ej hälften så bra öfverensstämde med hen-
nes blå klädning.

Nu kom tant Jessie, för att hjelpa dem att hålla
sällskap; och hon hade med sig Jamie, som skulle
hjelpa till med litet af hvarje, hvilket han började
med att hålla sig till bordet och dess läckerheter,
hvarat han lockades liksom flugan lockas till honings-
krukan. Dessemellan låg han i fönstret, med näsan
tryckt emot rutan och tillkännagaf litet emellanåt med
mycken liflighet: "Nu kommer igen en herre åkande
uppför alléen."’

Derefter kom Charlie, vid sitt allra bästa humör;
ty allt hvad som stötte på festlighet eller sällskapslif
var hans förtjusning; och när prinsen var vid godt
lynne, då var han verkligen oemotståndlig. Han
hade med sig ett vackert armband åt Rosa, och fick
benäget tillstånd att sätta det på hennes arm, under
det hon mildt bannade honom för hans slösaktighet.

«Jag följer ju blott ditt exempel; ty du brukar
ju säga, att ingenting är för mycket för dem vi
älska, och det bästa vi kunna göra är att gifva åt
andra," sade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free