- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
163

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

draga nytta deraf; ty hon behöfde just ett sådant
uppvaknande från det sorglösa lif hon förde.

"Ja, gör det, onkel, och rädda Charlie, innan
det blir för sent!" utropade Rosa, som kände sig
smittad af hans vrede, ty han såg ut som ett retadt
lejon, der han vandrade upp och ned i rummet med
knutna händer och gnistrande ögon samt ett uttryck,
som visade, att han skulle ha kunnat taga sig för
med” hvad som helst.

«Vill du hjelpa mig?" frågade han, i det han
plötsligen stannade och betraktade henne med en så
allvarlig blick, att hon ögonblickligen steg upp från
stolen och stod der rak och med högburet hufvud,
då hon svarade med fast beslutsamhet:

Ja, onkel, det vill jag!

<Lofva mig då, att ej skänka honom din kär-
lek — ännu."

Hon spratt till, men frågade dock lugnt, ehuru
hennes hjerta klappade häftigt, och en stark rodnad
uppsteg på hennes kinder:

«eHvarföre icke?"

«Först och främst derföre, att ingen qvinna bör
anförtro sin lycka åt en man, utan fasta grundsat-
ser; för det andra derföre, att hoppet att bli dig vär-
dig skall vara honom nyttigare än alla mina böner
och predikningar; för det tredje derföre, att vi komma
att behöfva all vår klokhet och vårt tålamod, för att
tillintetgöra följderna af nära tjugufyra års dåraktig
uppfostran. Förstår du mig?”

«Ja, onkel."

<Kan du svara Nej’, när han ber dig svara Jar,
och vänta litet på din lycka?"

Ja, det kan jag."

«Och vill du det.”

«Ja, det vill jag." $

«Då är jag nöjd, och en stor tyngd har fallit
från mitt hjerta. Jag kan ej låta bli att märka hvad
som föregår, och jag darrar, när jag tänker på; att
du skall gå till segels utan bättre styrman än stac-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free